Äkta gott

Ungefär när det stod klart för oss att Linköpings kommun dragit in mellanmjölken och Bregottet i skolmaten (mer om det här), bad våra barn om att få göra smör hemma. Ja, det var en god idé. Min mamma gjorde det med mig när jag var liten, så jag vet ungefär hur det går till.

Idag satte vi igång att vispa grädde. Nästan ett helt paket på 3 dl hällde vi upp. Det tog en god stund innan det började hända något men sedan blev det vispgrädde på vanligt sätt.

Under tiden hällde jag i ca 1 msk mild yoghurt, ca 1 msk a-fil och 1 tsk creme fraiche. Egentligen hade jag helst velat ta lite vanlig filmjölk eller gräddfil, men det hade vi ingen hemma för tillfället. Då var det väl bäst att blanda lite olika smaker. Sedan började vispgrädden så småningom skära sig precis som den skulle. Och så började den bli gulaktig.

Det började bli vansinnigt spännande nu. Och hur skulle vi göra när det blev för trögt att veva på vispen? Det visade sig att det räckte med att röra med en sked. Nu kom det fram lite kärnmjölk och klumparna blev allt gulare. Och så rätt som det är så hade vi en solgul klump med smör i skålen! En fantastisk känsla – vi har gjort smör.

Klumpen vägde ganska exakt ett hekto. På Arlas normalsaltade ekosmör står det 1,2% salt. Då vägde vi upp ett drygt gram fint havssalt med brevvågen. Sedan knådade vi in saltet riktigt noga och klämde ut den sista kärnmjölken. Färdigt.

Nu provsmakade vi smöret på fullkornsbröd med några klunkar kärnmjölk till. ”Vad roligt det var att göra smör!” sa både våra barn och kompisen som var på besök. Det blev lika gott som smöret vi köper, betydligt gulare, fast förstås dyrare. Grädde är en färskvara som förmodligen kräver större påslag i affären. Sett som en timmes underhållning för en vuxen och tre barn är det å andra sidan mycket billigt.

Jämför enkelheten i att göra smör av grädde med den betydligt mer komplicerade processen att göra ett bredbart fast gult fett av flytande oljor, d.v.s. margarin (mer om det här).

Läs även andra bloggares åsikter om <a href=”http://bloggar.se/om/mat” rel=”tag”>mat</a>, <a href=”http://bloggar.se/om/matkvalitet” rel=”tag”>matkvalitet</a>, <a href=”http://bloggar.se/om/fett” rel=”tag”>fett</a>, <a href=”http://bloggar.se/om/sm%F6r” rel=”tag”>smör</a>, <a href=”http://bloggar.se/om/margarin” rel=”tag”>margarin</a>, <a href=”http://bloggar.se/om/recept” rel=”tag”>recept</a>

På vår skola har de nu tagit bort Bregottet till brödet och det erbjuds endast lättmargarin. Det finns bara lättmjölk och vid vissa mellanmål mellanfil. Det här händer på den ena skolan efter den andra runt om i landet. Anledningen är att Livsmedelsverket rekommenderar även små barn att bara äta lättprodukter. Samtidigt rekommenderas måltider varannan timme för de minsta barnen, för de har ju annars ingen chans att hålla sig mätta. Och detta står i strid med tandläkarnas rekommendationer att äta högst 5 gånger per dag. Suck.

Det tycks inte finnas några vetenskapliga bevis för att mjölkfett är farligt. Däremot finns det bevis för att margarin är allergiframkallande.

Vill du lägga en röst för valfriheten att välja smör och standardfeta mjölkprodukter i skolan har du chansen här: namninsamling för möjligheten att välja smör/Bregott och fullmjölk i skolorna.

De bästa glasspinnarna vi har gjort i de nya formarna var kiwi- och bananglasspinnarna för ett par dagar sedan. Det var så enkelt som att mixa en kiwi och en leopardbanan, och sedan hälla det i glasspinneformarna. Våra formar är ganska gamla så det räckte till fyra glassar. Allt som var gott och lyxigt var mindre förr. Förmodligen är de formar man kan köpa nu större så att det går åt två frukter av varje.

Det blev inte alls lika isigt som citron-honungsglassen som jag tidigare beskrivit, utan betydligt krämigare utan att innehålla några som helst mjölkprodukter eller tillsatser. Mmmmm…

Ibland funderar jag över det faktum att det mesta av den mat vi äter i vår västerländska kultur är förpackad i plast. För ett antal år sedan debatterades mjukgörare från plasten kring ost, och vi blev uppmanade att kasta den första ostskivan som var bemängd med ämnen från plasten. Men sedan blev det tyst. Min man säger att Bregott i små plastbyttor brukar smaka plast (själv äter jag mycket sällan ute) och då börjar man fundera på om man trots allt ska vara glad att våra barn hellre äter knäckebrödet i skolan torrt för att de tycker rumsvarmt Bregott är för blaskigt. Där har de nämligen dessa små byttor.

Mjölkkartongerna är plastklädda invändigt, den mesta osten, smörgåsfetter, det mesta brödet, tofu, frusna matvaror, en del sorters honung – få varor säljs utan plastförpackning. Även det som säljs i glas kanske har framställts, transporterats eller förvarats i plastbehållare och locken på flaskor och burkar är mestadels av plast eller klädda med plast.

Undantagen är mjöl och vissa gryner, knäckebröd och en del kex och kakor, juice som tydligen är för stark för plast och alltså förpackas i aluminiumklädd papp, en del färsk frukt och grönt, potatis och kanske några saker till.

Läs även andra bloggares åsikter om <a href=”http://bloggar.se/om/mat” rel=”tag”>mat</a>, <a href=”http://bloggar.se/om/matkvalitet” rel=”tag”>matkvalitet</a>, <a href=”http://bloggar.se/om/plast” rel=”tag”>plast</a>

Vi odlar det mesta av de rotsaker och den potatis vi äter och försöker köpa av bönder i trakten, men blir i alla fall tvungna att ibland köpa en del, särskilt morötter, i butik. De senaste åren har de alltid varit tvättade och de är inte datummärkta, så att man kan kontrollera att man inte får någon påse som råkat bli kvar från förra eller förrförra eller förrförrförra leveransen.

I höst har Änglamarksmorötterna varit under all kritik, både halvruttna och beska om vartannat. Rotsaker ska vara jordiga tills man skalar dem för att äta dem! Tvättningen förkortar hållbarheten och kvaliteten avsevärt.

Vem vill egentligen ha dessa usla morötter?

Läs även andra bloggares åsikter om <a href=”http://bloggar.se/om/mat” rel=”tag”>mat</a>, <a href=”http://bloggar.se/om/matkvalitet” rel=”tag”>matkvalitet</a>

I helgen som gick hälsade vi på släkten i Göteborg. Svärmor hade köpt boken Äkta vara och lagt fram för eventuellt nyfikna söner och svärdöttrar. Jag läste den nästan från pärm till pärm, fast jag tänkt att det är bäst att jag låter bli, för om jag får veta ännu mer om allt hemskt som finns i mat vill jag väl inte äta nästan nånting. Joodå, det var intressant läsning med en massa intressanta tips.

Sen blev det tal om att göra egen glass igen. Svärmor bjöd förresten på egentillverkad jordgubbsgräddglass på egenodlade jordgubbar från frysen. Sagolikt gott!! Anna meddelade att om vi gör egna glasspinnar också så lovar hon att inte köpa glasspinnar så ofta för veckopengen. Då visade det sig att svärmor hade glasspinneformarna kvar sen hennes pojkar var små och vi fick med oss dem hem. Våra barn gav oss ingen ro på kvällen när vi kommit hem förrän vi svängt ihop lite isglass till idag.

Eftersom det bara fanns fempack av eko-citroner senast i affären, har vi milt uttryckt mycket gott om citron hemma nu. Alltså blev det citronisglass:

Citronisglass

Saften av en halv till en citron

1 liten msk honung

1,5 dl vatten

Eftersom formarna var ganska små, motsvarande högst en Piggelin, knappt det, räckte detta till fyra glassar. Den gjorde succé även bland de tre barn vi hade på besök idag. Ett par av oss vid bordet får vänta med att smaka tills nästa omgång är färdig i morgon eftersom de fyra glassarna inte räckte till alla. Istället fick två personer runt bordet varsin bananglasspinne. Dessa är mycket lättgjorda och mycket osötade:

Bananglasspinnar, 2 st

1 banan

2 grillpinnar

Dela den skalade bananen tvärs av. Dela grillpinnarna på mitten. Stick in två pinnar på längden i varje banan. Med två pinnar istället för en minskar risken att det ramlar isär på slutet. Lägg dem i en bytta i frysen. Ät upp dem snart. De är bäst den första veckan.

Våra vänner bjöd oss på nyårsfirande och med det en mycket intressant efterrätt. Jag får erkänna att jag blev något skeptisk när den presenterades. Men det smakade mycket bra trots det första intrycket.

Alltså:

Fetaost

Vispad grädde

Honung

Dessa tre ingredienser blandas och serveras tillsammans med apelsinbitar. Receptet kommer tydligen från en Arla-broschyr som naturligtvis då föreskriver Arlas fetaost. Jag tror det är bäst att välja en mild feta. Den senaste sorten vi köpte som är mycket stark i smaken, mycket ”fåraktig” passar nog inte så bra.

Riktigt gott! Sonen i huset tyckte det var för lite honung i, men vi som är vana vid måttligt sött var nöjda.

Senare på kvällen stöpte vi choklad för att spå det nya året. Det vill säga vi smälte choklad och klickade var sin sked i en form med kallt vatten. Valrhonas blockchoklad 70 % var mycket god (vi åt förstås upp våra spådomar när vi funderat lite över dem), men behövde kylas lite extra för att kunna tas upp ur formen.

Läs även andra bloggares åsikter om <a href=”http://bloggar.se/om/efterr%E4tt+dessert+apelsin+choklad+feta” rel=”tag”>efterrätt dessert apelsin choklad feta</a>