Äkta gott

Igår fick vi oväntat besök på kvällen och passade då på att göra äppeljos med den lånade råsaftcentrifugen som det var meningen att den oväntade gästen skulle få tillbaka. Vår gäst tittade nyfiket på den skummiga moussen som blev kvar i silduken när vi filtrerade josen och undrade hur det smakade. Så föreslog han att vi skulle göra någon god efterrätt på den och så började vi alla att experimentera vilt. Vi blandade äppelskum med:

creme fraiche
honung
hackad mandel
vaniljpulver
kanel
ingefära
nejlika
pepparmyntsolja utspädd i vatten
chokladflisor

Vi tog inte allt på en gång utan var och en fick blanda sin egen blandning och prova olika kombinationer. Vi hade hur roligt som helst och det var många blandningar som blev riktigt goda.

Tyvärr hade vi ingen vispgrädde hemma, men nästa gång vi gör äppeljos provar vi igen och då ska vi försöka se till att ha grädde till hands också. Vispad grädde borde bli gott under förutsättning att det inte skär sig. Om det skulle bli så att det inte fungerar att blanda vispgrädden med äppelskummet, så får vi väl servera den bredvid.

För ett par dagar sedan blev vi sugna på efterrätt efter maten men hade inte förberett något. Eftersom vi hade gott om välmogna bananer, provade vi en ny variant av vaniljfruktyoghurten, man skulle också kunna kalla det banansås med äpple.

Istället för att skära bananerna mosade vi dem och mosade samtidigt med en liten sked honung. Vi tog lite mindre vanilj den här gången, i stort sett bara en knivsudd. Och så skar vi några äpplen i små bitar och blandade ner dem.

På något sätt smakade det ändå minst lika mycket vanilj som förra gången, då vi tog betydligt mer. Kanske var det sötman från de mosade bananerna och den lilla skeden honung som lockade fram vaniljsmaken lite extra? Vi hann ju ändå inte låta vaniljen dra i yoghurten som vi brukar göra annars, eftersom efterrättssuget kom på lite hastigt.

Den här veckan har varit så rörig att jag inte hunnit skriva ned något om helgens experiment.

Vi skulle ta med oss efterrätt till ett knytkalas i söndags. Jag vågade mig inte på några djärvare osötade experiment till 10-15 personer, så det fick bli en ganska vanlig äppelpaj. Vår vanliga äppelpaj består av äpplen i botten, med honung om det är omogna kart på sommaren, utan sötning om vi har mogna äpplen som t.ex. nu. Ibland blir det lite kanel på äpplena, ibland inte. Den här gången blev det lite rivet citronskal en av formarna, givetvis av en ekologiskt citron (konventionella citroner inpyrda med antimögelmedel i skalet). Smuldegen består av 5 dl havregryn, ca 0,5 dl grahamsmjöl, 3/4 dl råsocker och 80 g smör för 6-8 personer.

Vid sidan av gjorde jag en liten äppelpaj som experiment till oss själva. Där kryddade jag äpplena med pepparkakskryddor, det vill säga kanel, ingefära och nejlikor. Eftersom inte degen räckte till den här lilla formen så blev det en särskild deg med mindre socker. Resultatet? Tja, tyvärr får jag nog konstatera att pepparkakskryddor kräver lite mera sötning. Familjen sa inte så mycket, men själv tyckte jag att det kanske skulle varit lite honung i äpplena tillsammans med pepparkakskryddorna.

Favoritsåsen till efterrättspajer och stekta äpplen är banan-vaniljsås. Den är mycket enkel att göra:

Banan-vaniljsås, 4 personer

2-3 dl mild naturell yoghurt
ev. en skvätt vispad grädde
1 knivsudd äkta vanilj eller ca ½ tsk vaniljsocker
1-2 leopardbananer, d.v.s. välmogna
1 tsk – 1 msk honung

Använd gärna ekologisk mild yoghurt som är extra krämig och god. Mosa bananerna med gaffel tillsammans med honungen. Blanda allt. Servera genast innan bananen mörknar.

Läs även andra bloggares åsikter om <a href=”http://bloggar.se/om/efterr%E4tt” rel=”tag”>efterrätt</a>, <a href=”http://bloggar.se/om/dessert” rel=”tag”>dessert</a>, <a href=”http://bloggar.se/om/mat” rel=”tag”>mat</a>, <a href=”http://bloggar.se/om/%E4pplen” rel=”tag”>äpplen</a>

Vi har näst intill drunknat i äpplen i höst. Det blev ovanligt fin skörd i trädgården i år och sedan kom det till på köpet ”aktieutdelning” från ett lån för att bevara den berömda ekologiska äppelodlingen i Hallstahammar. Nåja, nu har vi gett bort några kassar åt olika håll, så att den formliga översvämningen av äpplen på vår altan framför allt börjar bli mera dräglig.

Alltså handlar alla efterrättsexperiment just nu om äpplen. Ingår kokade jag äppelhalvor, närmare bestämt av Ingrid Marie, i vatten med en sked honung, en kanelstång och lite vaniljpulver. De skulle bara koka en kort stund så att de förblev hela. Sedan fick de svalna i sitt spad, för att de skulle dra åt sig lite mera kryddsmak. Egentligen vore det säkert bäst om de fick stå och dra över natt eller ett dygn.

Till äppelhalvorna åt vi yoghurt-citronkräm, samma som till äppelsalladen i mitt allra första inlägg på den här bloggen. Det var alltså turkisk yoghurt med citronsaft och en liten sked honung. Vi strödde också lite smulade valnötter över. Hela familjen tyckte om det, trots att jag inte väntat mig att våra barn skulle tycka om kokt frukt. Man ska inte förvänta sig att ens barn alltid har samma smak som man själv hade som liten .

Efterrätter är smarrigt och gott, en avslutning på måltiden som gör att man blir lite extra nöjd i både magen och själen. Men många traditionella efterrätter är så söta och onyttiga att det ibland kan tära lite på både samvetet och hälsan. De senaste åren har jag börjat experimentera allt flitigare med efterrätter som på sin höjd är sötade med en liten matsked honung.

Den senaste favoriten är Äppelsallad Kokos. Den funderade jag ut på min mans födelsedag, till överraskningsfesten på kvällen. Vi skrapade faten …

Äppelsallad Granat-kokos, 4 pers.

4-8 äpplen av olika sorter, åtminstone någon röd sort

1-2 msk kokosflingor

3-4 mörka osvavlade aprikoser

1 halvt granatäpple

Sås:

4 dl turkisk yoghurt

1-2 tsk honung

1-2 msk citronsaft

Blanda alla ingredienser till såsen. Skär aprikoserna i bitar. Öppna granatäpplet och dela på kärnorna. Tips från Wikipedia: Rulla granatäpplet mot bordsytan. Dela det i två delar. Håll en äppelhalva över en skål och banka hårt med en träslev på skalet – resultatet är att alla kärnor trillar ner i skålen, medan alla skiljeväggar stannar kvar i skalet.

Skölj äpplena.

Så här långt kan man förbereda i förväg. Äpplena måste skäras omedelbart före serveringen. Kärnhus, blomma och skaft tas bort och äpplena skärs i små små bitar. Äppelbitarna blandas med kokosflingor, aprikosbitar och granatäpple och serveras med såsen.

Varianter:

Vi hade vispgrädde också den kvällen (helt osötat alternativ), och jag kan tänka mig att cashewgrädde (veganskt och klimatvänligare alternativ) skulle vara nästan lika gott.

Extra klimatvänligt blir det med egenodlade eller svenska äpplen, om kan få tag på svenska hasselnötter i stället för kokos och egentorkad svensk frukt, t.ex. plommon eller jordgubbar, istället för aprikoser. Kanske man kan prova med några bär från skogen eller trädgården, frysta eller färska, istället för granatäpplen.